frida mattsson

Ja, vad tusan gör man när ens hjärta är i tiotusen bitar och det känns som att hela ens liv bara består av kaos? När det känns som att man inte är kapabel till att fungera längre och varje gång du blir påmind om honom eller henne så får du en kökskniv i hjärtat? I de stunderna så känns det som att man aldrig kommer överleva. Hjärtat kommer aldrig bli helt igen. Man kommer aldrig komma över den personen som krossat en. Man är glad varje dag som man överlevt. Man är glad över att man kan äta en macka eller ett par tuggar på någon cheeseburgare. Man är glad de dagarna då man vågar vara nykter. Man är glad när man orkar träna en stund och man är glad när man går ut med sina vänner igen.

 

I början känns det skit när man står där och dansar på dansgolvet med hjärtat i fler bitar än man kan räkna och någon främling kommer fram och lägger händerna runt ens midja. För det är fel händer. Man får panik och trycker sig mot sina vänner som snällt tar emot en, för de vet hur jobbigt det är för dig. Det känns skit rent utsagt. Men med tiden blir det lättare, tro det eller ej. En annan gång när du är ute med dina vänner så kommer du på dig själv att stå på en scen mitt inne i klubben och skrika texten till Calvin Harris låt "Blame" och inte ens tänka på personen som förstörde ditt hjärta. Sedan vid ett annat tillfälle går du till din favoritstrand för första gången i år och gråter av glädje för att du mår så bra. Ett annat tillfälle blir du helt fylld av kärlek i hjärtat efter en promenad med din underbara och vackra häst.

 

Du börjar planera framåt igen. Bokar in händelser, roliga utgångar och middagar med vänner igen. Du tycker det är världens roligaste att sminka och klä upp dig. Träningen går bättre. Du lyssnar på glad musik och ditt favoritband igen. Och innan du vet ordet av det, så har du börjat gå vidare och står och dansar en lördagskväll i ditt rum i endast pyjamas med tandborsten i munnen och sjunger det högsta du kan till en låt med The Cure.